(Senast upp daterad 13 april 2024)
I nästan ett halvsekel har kärnkraftens vara eller inte vara utgjort en av de längst utdragna långbänkarna i svensk, politisk historia. Politiker har ljugit, avgått, dagtingat med sitt samvete, och mer därtill.
Faktum är, att svenska folket, för 44 år sedan, tackade nej till kärnkraften. Detta var ju i och för sig inte förvånande, eftersom det bara fanns tre nej-alternativ att rösta på och inget ja-alternativ, men ändå... Kärnkraften är emellertid dålig av en enda anledning: den används helt fel!
Ett kärnkraftverk kan, enkelt uttryckt, indelas i två delar. Den ena delen är en väldigt simpel varmvattenberedare, den andra är en livsfarlig omvandlare av varmvatten till elektricitet. Att omvandla varmvatten till el innebär utnyttjandet av en flerhundraårig uppfinning -- ångmaskinen. Ångmaskiner har alltid varit urusla på att omvandla värme till el, med en fullkomligt horribel verkningsgrad. De första ångmaskinerna hade sisådär 1-2% verkningsgrad. Moderna ångmaskiner, i dessa sammanhang ångturbiner, har kommit lite längre. Men priset är fullständigt obegripliga temperaturer. Exempelvis Ringhals 2-4 arbetar med 325 graders temperatur -- dvs. tillräckligt för att smälta bly. Och enda sättet att åstadkomma dessa temperaturer på vatten, som ju normalt kokar vid 100 grader, är att upprätthålla ofattbara tryck i stil med 150bar, alltså trycket på 1500 meters djup i havet, dubbelt så mycket som den mest avancerade atomubåten i världen klarar av utan att krossas.
Dessa förhållanden är, som var och en kan förstå, att balansera på gränsen till vad modern teknologi klarar av, och varje minimal avvikelse innebär att man har bara minuter på sig att agera, ifall inte alltihop skall explodera i ett enda, stort Harrisburg eller Tjernobyl. Frågan är inte *när* en stor katastrof skall inträffa, den är hur det kan komma sig att inte fler katastrofer har inträffat (utan att gemene man har fått reda på det, är väl bäst att tillägga). Och dessa förhållanden är den primära anledningen till, att våra kärnkraftverk måste repareras för flera miljarder kronor varje år. Och *vem* kan det vara, som får betala för *det* månne?
Och trots denna ofattbara, operativa miljö, så klarar alltså kärnkraften ändå inte av att komma över 32% verkningsgrad! Mer än två tredjedelar av all producerad energi pumpas bokstavligen talat rakt ut i sjön!
Men varför skall vi envisas med att omvandla varmvattnet till el? Mer än hälften av all elförbrukning i Sverige går åt till uppvärmning. Varför då inte nöja sig med varmvattnet? Skrota elgeneratorerna på kärnkraftverken och bygg i stället varmvattenkulvertar till närmaste stads fjärrvärmeverk! Från Ringhals till Göteborg, från Forsmark till Stockholm via Uppsala och från Barsebäck till Malmö.
Vi kan ha några tusen varmvattenrallare, som gör vad rallarna gjorde då järnvägen byggdes ut för 150 år sedan, nämligen först bygga de tre huvudledningarna, och därefter sidoledningar till alla angränsande områden. Ifrån alla tre nämnda kraftverk finns motorvägar och annan, redan uppköpt, mark, som man kan utnyttja.
I förlängningen kan man tänka sig, att vi bygger en kulvert ifrån Barsebäck över till Köpenhamn. Effekten torde bli, att köpenhamnarna inte längre ser den avlägsna silhuetten av Barsebäck som en atombomb, som väntar på att explodera, utan i stället som en symbol för den där stora varmvattenberedaren, som ger dem alla billig värme, och till yttermera visso gjorde slut på allt utsläpp från skorstenar med avgaser från uppeldade fossila bränslen.
När vi så inte längre slösar bort mer än hälften av all producerad el på uppvärmning, så kan vi börja exportera allt överskott. Elektriciteten kan bli för Sverige, vad oljan är för Norge. Och vi behöver inte längre straffskatta elen för att styra över förbrukningen till vedeldning, eller vad nu politikerna föredrar, och således kan elen bli så billig, att elbilar blir så ekonomiskt fördelaktiga, att nästan ingen kan välja något annat. Oljeimporten kommer att sjunka och vår handelsbalans kommer att nå näst intill norska nivåer.
Med tre gånger så hög energiproduktion, till lägre kostnad än tidigare, så har vi råd att subventionera allsköns olika projekt. Exempelvis markvärme till växthus i hela södra Sverige för att producera mängder av de grönsaker vi idag importerar. Suck, ja, fantasin vet inga gränser.
Men snälla politiker, vad ni än gör, lås inte våra kärnkraftverk och kasta bort nyckeln till dem, innan ni övervägt alla alternativ! Låt inte kärnkraftsindustrin slösa bort tiotals miljarder kronor på att höja verkningsgraden på våra kärnkraftverk (alla förstår ju att det betyder att höja temperatur och tryck ännu mer, än nuvarande vansinniga nivåer) eller att låta Göteborg Energi slösa bort 1200 miljoner, av göteborgarnas surt förvärvade slantar, på ett nytt fjärrvärmeverk. Varmvatten finns hur mycket som helst att tillgå, se bara till att det utnyttjas, i stället för att, som idag, pumpas rakt ut i havet.
När sedan all blockering gällande fissionsenergi har släppt, så kan vi kanske rent av damma av salig ASEA-Atoms fantastiska uppfinning, Secure. En reaktor som, enkelt uttryckt, använde en upp-och-ned-vänd skål över reaktorn för att reglera den. Om vattnet blev så varm att det kokade, så tvingade ångan upp skålen, och det inströmmande vattnet kylde ner härden. När så det hela kallnat, så kondenserades ångan och skålen sjönk ner igen. Ett slutet system, som styrdes helt och hållet av naturlagarna och oberoende av el, pumpar, automatik eller den mänskliga faktorn. En genialisk uppfinning, som dessvärre var maximalt dåligt tajmad -- åren kring 1980 var ingen bra tid för kärnkraftsinnovationer.
Björn Felten